Jag hade förmånen att få göra lumpen på I14 i Gävle på samma kompani, samma pluton och samma lucka som Lillstrimma 1963-64. Det jag minns bäst är att han var så otroligt omtänksam och snäll! Men snäll utan att vara mjäkig. Två killar från Hofors mobbade gärna de som vara svagare. Vid ett tillfäller på kaserngården började de här killarna trakassera en kille från Sandviken. Strimma gick fram till honom och började prata, Hoforskillarna vek undan. - Jag skall gå på bio i kväll, har du lust att hänga med?
Klart Sandvikenkillen ville det! Sen vågade Hoforskillarna inte besvära honom mer, vad jag vet. En annan kille på kompaniet fick också låna Strimmas bil när han var på landslagsläger.
Strimma (vi kallade honom så, eller Svebba) hade en enorm fysisk kapacitet. När man gör steptestet kliver man upp och ner på en pall i en halv eller en minut. Pulsen mäts före och efter och på det sättet fick man ett mått på konditionen. Strimmas puls efter testet var samma som mitt, före testet!
Lite då och då fick vi göra en milslång marsch med packning som en del i den fysiska träningen. Strimma kunde gå marschen på förmiddagen och sedan spela match på kvällen. Han försökte aldrig slippa ifrån med hänvisning till match. Men så upptäckte en av furirerna att Strimma hade match på kvällen efter dagens marsch. Han frågade om det inte vore bättre för Strimma att slippa milmarschen för att vara bättre förberedd för matchen. Jovisst, det tackade han för. Efteråt, mellan fyra ögon, sa furiren: Hur kan man komma in på matchen? Strimma berättade det för oss att han gett furiren sin gratisbiljetter som han tänkt ge till sin pappa och hans kompis som skulle komma från Sundsvall för att se matchen. Strimma köpte sedan två biljetter pappan och hans kompis! Hade han frågat klubben hade han förmodligen fått biljetterna, men så fungerade inte Strimma.
Kompanimästerskapen var en stafett där kompanierna tävlade mot varann i olika grenar som cykling, löpning, hinderbana mm. Vårt enda problem vid laguttagningen var att bestämma oss i vilken gren Strimma skulle vara mest överlägsen. Valet blev cykeletappen, vilken han naturligtvis vann i stor stil!
Strimma ställde också upp i vårt korphockeylag, när det inte var match med Brynäs. Killar som spelade i lägre serier konstrade och skulle bjudas på skjuts för att ställa upp, Strimma bara spelade.
Det fanns också mörka sidor hos Strimma, men jag vill helst minnas honom som en polarnas polare! Samt att han var den förste att få träna hockey i Sovjetunionen, på inbjudan av den legendariske Tarasov!
Meriter i landslaget: VM-silver 1969, 1970 samt VM-brons 1965, 1971.
Lillstrimma föddes som Lennart Svedberg den 29 februari 1944 i Östrand, Timrå, och omkom i en trafikolycka 29 juli 1972. Smeknamnet kom från pappa, som kallades Strimma och var en mycket duktig backhoppare.
Lill-Strimma blir ihågkommen bland annat genom att:

• tröja nummer 5 har reserverats för Lill-Strimma av Timrå IK och hänger i taket på Eon Arena.
• en av Timrås träningshallar heter Lill-Strimmahallen. Den invigdes den dag Lill-Strimma skulle ha fyllt 50 år.
• "Lill-Strimmas stipendium" utdelas till bäste back i TV-pucken varje år.
• "Lill-Strimma Cup" är en u13-turnering som årligen anordnas av Timrå IK