När det som inte kan hända - händer!

12/8 kl. 23:24

Vi är många som är rädda för samhällsutvecklingen. Av flera olika anledningar. Men som de allra flesta gör vi som strutsen i allmänhet. Sticker huvudet i sanden och tänker att inget hemskt drabbar mig eller min familj. Nu gjorde det dock det. I går natt höll det på att hända som är varje förälders mardröm. Läs min dotters egna ord om hur det känns att bli överfallen med syfte att bli våldtagen.

  • Brottsförebyggande rådetts statistik visar en tredubbling av de anmälda sexualbrotten på bara några år

”Det är sånt man bara läser om eller ser på film, det skulle aldrig hända mig,” - det är exakt vad jag sa lördag kväll under ett samtal med en vän. Det är ord jag upprepat vid många tillfällen.

Jag hade fel, helt fel. Det skulle bara dröja några timmar så hade min kväll som börjat och fortlöpt så enormt bra, totalt raserats. Det här är min story om vad jag fick uppleva inatt, natten till söndag 12 augusti 2018.
Gävle Stadsfest, det kan ju vara roligt med något som händer i stan någon gång per år. Så länge det är riskfritt att röra sig på gatorna. Det är det förvisso aldrig, men i samband med fler människor som rör sig på gatorna så ökar risken för att råka ut för Gud-vet-vad och med den vetskapen så minskar tryggheten för mig. Jag vet att jag inte är ensam om att inte vara trygg när jag går ensam på stans trottoarer när mörkret lagt sig över himlen och jag måste få säga att jag inte känner mig trygg.

Jag spenderade lördag kväll med vänner. Vi drack gott vin, åt god mat och såg fram emot en kväll med fest och dans. Det var precis så kvällen såg ut också, vi vimlade bland karuseller, i öltält, på uteserveringar och avslutade kvällen på nattklubb. ”Ytterligare en lyckad kväll,” tänkte jag när jag skiljdes från mina vänner kl03.00 när klubben stängde. På det exakta klockslaget pratar jag med min lillebror i telefon, han ska köra mig hem så jag slipper gå ensam längs hela Söderbacken. En gata som det cirkulerar mycket människor på, alla tider på dygnet, varje dag i veckan. Tyvärr blir man inte mindre otrygg av det, snarare tvärtom. Man blir både misstänksam och uppmärksam gentemot varje person man möter, värst är det om det kommer killar och män i sällskap om två eller fler. Så, Söderbacken ville jag helst undvika igår. Min bror och jag kommer överens om att han ska hämta mig vid Fängelsemuseet som ligger på Hamiltongatan. Jag har mer eller mindre knappt hunnit lämna nattklubben innan jag möter pojkar, killar, män som i grupp skriker efter mig. Fula ord, inte värda att upprepa. Jag skakar av mig det och går raskt mot den sagda mötesplatsen.

Nu kommer det. Jag går längs Hamiltongatan, på trottoaren och intill husväggen så jag inte ska gå i vägen för mannen jag ser kommer gåendes i motsatt riktning. Istället för att passera mig så stannar mannen till, han har byxorna nere och hans penis hänger utanför kalsongerna. ”K*ulla mig, k*ulla mig,” upprepar han. Jag tänker att det bara är ytterligare en idiot utan dess like och ber honom att bara gå därifrån samtidigt som jag försöker gå åt det håll jag var på väg. Mannen tar hårt tag i mig och trycker upp mig mot husväggen. Hans händer och armar är överallt. Hade jag inte vetat bättre så skulle jag kunnat tro att han hade åtta armar. Mannen höll strypgrepp runt min hals med ena armen, samtidigt som han med den andra river ner mitt linne så mina bröst syns klart och tydligt. Han våldförde sig på mitt underliv. Jag är så glad att jag tidigare bestämt med en vän att vi skulle ha jeans på oss för att det skulle vara kyligare denna kväll än vad det varit någon annan kväll denna sommar. Hade det inte varit för jeansen hade jag i värsta fall varit med om en fullbordad våldtäkt, det är jag helt säker på.
Min räddning var att jag lyckades knäa mannen mellan benen, precis så som jag tänkt att tjejerna borde göra på film under våldtäktscener. När jag inte trodde att jag skulle dö så var det det enda jag kunde tänka på. Tack vare att jag fick in det knät tvingades mannen att släppa min hals och backa några steg från mig. Då skrek jag allt jag kunde, jag skrek rakt ut. I denna stund väcker jag någon som bor i huset, han går ut på balkongen och mitt skrik fångar även uppmärksamheten hos två killar som själva var på väg upp mot Söderbacken. Dessa killar sprang emot oss och fortsatte löpa efter mannen som nu började springa i riktning mot Parkvägen.

I väntan på att min bror skulle komma med bilen hann flertalet personer, faktiskt endast män, samlas runt mig. Tack för att ni väntade med mig, tack för att ni stöttade mig i mitt mest hysteriska jag. I skrivande stund vet jag inte vilka dessa två killar som sprang efter mannen är, men jag vill rikta ett enormt tack till er. Tack.
Tack till den personen som ringde polisen, det slog mig aldrig att göra det själv. Tacksamheten jag kände när larmcentralen ringer upp mig när jag hunnit hem för att jag slapp ringa själv är obeskrivlig. Även tack till de stöttande polismännen som kom hem till mig och tog alla upplysningar jag kunde lämna.

Mannen som överföll mig var inte längre än 1.70m, han var inte äldre än 30 år, han var av utländskt ursprung och bar mörka kläder. Tyvärr har jag inga fler signalement av mannen och önskar därför att någon kanske sett eller hört något, kanske sett i vilken riktning mannen sprang efter det att killarna tappade bort honom.

Gävle Stadsfest – ytterligare en falang av ett samhällsproblem som bara växer. Jag vill kunna gå tryggt på mina gator, jag vill kunna äga min egen kropp och jag vill kunna gå på festivaler och nattklubbar utan att behöva oroa mig för vem jag möter. Kanske kommer jag aldrig uppleva dessa önskningar, men jag kommer göra allt för att undvika mina mardrömmar.
Jag kommer aldrig gå ensam hem efter krogen igen, jag kommer aldrig tillåta att mina vänner gör det heller. Ingen ska gå ensam, oavsett ålder. Fram till igår har jag varit så naiv, för detta skulle ju aldrig kunna hända mig. Men det gjorde det.​

Joanna Formgren
Gävle

------------

Det är ingen trevlig läsning. Det är inte heller någon trevlig samhällsutveckling vi ser när och ännu mer bedrövad efter att tagit del av BRÅ´s statistik (Brottsförebyggande rådet) - f.ö endast fram till 2016
https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/valdtakt-och-sexualbrott.html
En tredubbling av de anmälda sexualbrotten på bara några år! Det är hög tid för samhället att erkänna problem och ta krafttag mot den här utvecklingen. De som mörkar problemen eller ljuger om statistiken borde verkligen skämmas samt naturligtvis ställas till svars.
Mina tankar går i den här stunden till alla de som drabbats liksom deras familjer. Bry er om dem - det har snyftats nog om våldsverkarna.

Joe Formgren

Foto: Artikel GD samt statistik BRÅ, Brottsförebyggande rådet.

Denna artikel är publicerad på Gestrike Magasinet via SvenskPress.se.
Se villkor här »

Joe Formgren

Joe Formgren

Medlem sedan 2007-04-21

Joe Formgren är reklamman, marknadsförare och kommunikationsstrateg. Grundare av SvenskPress.se genom Gestrike Media AB och delägare i Precis Rek... Läs mer

Vad vill du läsa?

Publicera

Erbjudanden

Visa fler erbjudanden »

Facebook

Nyhetsbrev

Senaste nytt

Hjälp

Stäng